Stiftelsen för elöverkänslighet i Finland

Miljökänslighet

Med miljökänslighet avses känslighet mot olika faktorer i miljön, som orsakar symtom hos vissa individer, men inte bland befolkningen i allmänhet. De vanligaste miljökänsligheterna är doftöverkänslighet, multipel kemisk känslighet, elöverkänslighet, samt symtom orsakade av inomhusluft och mögel. Personer som lider av någon miljökänslighet har ökad risk för att reagera på andra miljöfaktorer.
Miljökänsligheter inkluderades i den finska ICD-10 sjukdomsklassifikationen år 2014 under koden R68:81: fortgående eller upprepad exceptionell känslighet för miljöns sedvanliga faktorer.

Elöverkänslighet

En elöverkänslig individ är en person som blivit känslig för elektromagnetisk strålning och upplever symtom på grund av det. Elöverkänsliga individer upplever fysiska symtom på grund av elektromagnetiska fält (EMF), även om strålningsmängden ligger inom officiella säkerhetsgränser. Många elöverkänsliga upplever att symtomen förekommer främst i relation till apparater som framkallar radiofrekvent strålning (RF-EMF), såsom mobiltelefoner, datorer, och mobilbasstationer. Elöverkänsliga individer kan också uppleva obehag exempelvis på grund av vanliga hushållsapparater och elektronik.
Vanliga symtom som orsakats av elektromagnetisk strålning är bland annat rodnande, stickande eller brännande hy. Symtomen kan dessutom vara väldigt allmänna, såsom känslor av utmattning eller yrsel, koncentrationssvårigheter och hjärtklappningar. Symtomen är individuella, och kan därför variera.
Elöverkänsligheten förekommer oftast hos individer som redan lider av någon annan miljökänslighet.

Vad är elektromagnetisk strålning?

Med elektromagnetisk strålning avses elektromagnetiska vågor. Dessa är magnetiska fält som förekommer i form av synkroniserade vibreringar, och rör sig med ljusets hastighet. Elektromagnetisk strålning inkluderar synligt ljus, gamma, infraröd, ultraviolett, röntgen, växelström, radiovågor och mikrovågor.
Elektromagnetisk strålning förekommer överallt i miljön. Vi vet att bland annat ultraviolett strålning kan orsaka hälsorisker för människor. Elöverkänslighet syftar dock på känslighet för sådan strålning som inte orsakar skada för människor i allmänhet.

Apparater och miljöer förknippade med elöverkänslighet

Elöverkänslighet kan i regel kategoriseras i tre stadier: tiden innan några symtom förekommer, det akuta stadiet och tiden då symtomen lindras och individen återvinner sitt välbefinnande.
I det akuta stadiet förekommer symtomen ofta främst i samband med datoranvändning, mobiltelefoner, lysrör/fluorescerande lampor, tv-tittande, användning av mikrovågsugn, körning av relativt nya bilar samt i närvaro av mobilbasstationer. Efter det akuta stadiet lindras ofta symtomen i samband med hushållsapparater, medan reaktionerna relaterade till trådlösa nätverk och mobiltelefoner ökar. Enligt en studie utförd av Åbo Yrkeshögskola 2011–2012, upplever individer med elöverkänslighet huvudsakligen problem i miljöer såsom köpcenter, matbutiker, ämbetsverk, bibliotek, sjukhus, konsertsalar och teaterbyggnader.

Varför behöver individer med elöverkänslighet stöd?

Den centrala utmaningen som individer med elöverkänslighet utsätts för är att utomstående personer har svårt att förstå och acceptera ett problem de inte själv kan uppleva. Negativa fördomar på grund av detta har en inverkan på flera aspekter i livet, såsom arbetsmöjligheter samt tillgång till bosättning och hälsovård.
Individer med elöverkänslighet upplever förnedring och stigmatisering, eftersom det inte existerar någon akademisk konsensus kring ämnet eller tillräcklig empirisk forskning som beskriver hur och varför syndromet utvecklas. Hälsovårdspersonalen bidrar till marginaliseringen av individer med elöverkänslighet, genom att förbise miljökänsligheten som någon annan, ofta psykisk sjukdom.
För de flesta individer med elöverkänslighet är symtomen relativt hanterbara, och de klarar sig i vardagslivet genom att minska strålningsbelastningen så gott det går. Detta kräver dock ofta omstrukturering av hela livet, och kan exempelvis tvinga individen att byta arbetsplats, bostad, och undvika vissa miljöer helt och hållet. Sjukhus, biliotek och teaterbyggnader är exempel på miljöer som ofta är högt belastade av trådlös apparatur, och därför otillgängliga för elöverkänsliga individer.
Med hjälp av adekvata åtgärder är det dock möjligt för elöverkänsliga individer att lindra sina symtom och återvinna en hög grad av sin funktionsförmåga.